... does a job define the person?
Definieras man av hur mycket pengar som sitter på bankkontot i slutet av varje månad? Är det värdet av ens tid per timme som avgör ens personliga värde?
Dag efter dag skrollar jag igenom arbetsförmedlingens många annonser, och klickar på de som verkar intressanta, skickar iväg ansökan till de som jag tror jag har en chans att få. Ibland undrar jag om jag måste skicka iväg ansökan till jobb jag absolut inte vill ha, bara för att känna att jag är värd något. Att jag inte bara är någon som sitter hemma om dagarna utan bidra med något.
När månader rullar förbi, och man fortfarande är i samma situation känns... betungande. Det blir svårare att motivera sig själv till att faktiskt ta sig ur sängen. Hur kan man sova med gott samvete, när man känner sig som en börda för sina föräldrar?
Ordet arbetslöshet sätter sig som en klump i halsen varje gång någon frågar vad det är som jag jobbar med. Skammen som griper tag i en när man måste erkänna att man inte har något jobb. Som om jag inte räcker till eftersom att ingen vill anlita mig. Som om jag är mindre av en människa, inte värd lika mycket som alla andra.
Egentligen borde det inte vara så. De flesta har upplevt någon period i sitt liv då de är mellan jobb, och alla har fått de där mejlen där de tackar för inskickad ansökan, men att de bestämt sig för att gå vidare med andra sökanden.
Ändå sitter skammen i, och man tvekar för att behöva yttra ordet ”arbetslös”. Den lämnar en bitter eftersmak i munnen, och man söker efter andra, bättre ord för att uttrycka samma sak.
