... not that kind of girl.

Not that Kind of Girl
Lena Dunham (2014)
Svensk utgåva, 309 s.
 
Not that Kind of Girl är en självbiografi och en "bibel" som ska vägleda unga tjejer och Dunham vill upplysa dem genom att återberätta sina egna felsteg och anekdoter. Boken är uppdelad i fem avsnitt med ett flertal olika underrubriker. 
 
Jag vet inte om det är uppdelningens fel, men jag fann att boken ibland var väldigt kaotisk och oorganiserad i sitt berättande, och den röda tråden blev hela tiden avbruten, men det kanske också var syftet med hur handlingen var strukturerad. Den fick en känsla av att vara ett avskrift av en långdragen intervju, då man oftast brukar hamna på sidospår medan man relaterar en historia till en annan person, för att ge kontext till historien. I vissa fall fungerande det helt okej i boken, men jag fann att det för det mesta bara föll platt, och det var svårt att hålla intresset uppe. 
 
Men om man ska tala om själva innehållet, till skillnad från hur den var strukturerad, så tycker jag att den går i samma ton som Dunhams HBO-serie Girls (2012 - ) och hon har inte försökt skyla över några detaljer. För många, mig inkluderad, tror jag att den här boken går hand i hand med TMI (too much information), och jag kände flera gånger att jag behövde ta en paus från läsandet för att plocka upp den igen vid ett senare tillfälle. Inte för att jag vill påstå att man inte ska kunna vara öppen om sig själv till allmänheten (som någon som själv delar med sig av väldigt mycket), utan det handlar nog snarare om det faktum att hennes livsstil och synsätt i många fall skiljer sig radikalt från hur jag är som person och att jag behöver tiden ifrån boken för att smälta dess innehåll, och se vad det är hon försöker att förmedla. 
 
Som med TV-serien Girls var jag dragen till att läsa mer, men samtidigt visste jag inte om jag i slutändan tyckte att den var bra. Jag tror att jag skär mig på den påtagliga självsäkerheten som Dunham besitter, både som skådespelare i hennes egna serie, samt i hur hon formulerar sig i sin bok. Så jag är väldigt kluven, för en bok man vill plocka upp igen argumenterar för att den är bra, samtidigt som jag inte upplever känslan av att ha läst en riktigt bra bok. Ett stort plus är alla de små illustrationer som är utspridda genom hela boken, det var en väldigt trevlig överraskning och fyllde verkligen ut berättelsen på ett helt annat sätt. 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0